Dagens ros

December 2015

Dagens ros i NT

Ett av de sista 1700-talstorpen rivs

Ett stycke historia håller på att försvinna. Nu rivs ett av Lindös sista 1700-talstorp och det känns vemodigt tycker Sigge Allerth och de andra i hembygdsföreningen. 

Efter att ha passerat de halvfärdiga villorna i Södra Långtorp kommer vi in på en slingrig väg, mest bestående av leriga hjulspår. Den leder fram till Holmtorpet, ett av det sista av de elva torp som en gång tillhörde Dömestad gård. 

Hyrde som sommarnöje 
Här växte Karl-Axel Månsson upp och fram till årsskiftet hyrde han torpet som sommarnöje. Under hans barndom var torpet lantarbetarbostad och morfadern arbetade på Dömestad gård. Under senare år har torpet varit ägt av kommunen. 

"Klart det känns" 
Numera bor Karl-Axel Månsson i Vilbergen och tycker inte att han orkar med att sköta om torpet längre. 
-Det är klart att det känns men det är bättre att de river det än att någon annan kommer och tar över, säger Karl-Axel Månsson. 

Fem entusiaster 
Han berättar det i telefon, han är inte på plats under rivningen. Det är däremot fem entusiaster från Lindö-Berga hembygdsförening som tar vara på en del material som kan återanvändas i Leratorpet, det enda av de gamla torpen som bevarats. 
Leratorpet ligger i närheten av Abborreberg och ägs av föreningen. 
-Vi vill ta vara på de kulturella värden som finns här, säger Sigge Allerth, ordförande i hembygdsföreningen. 
Som exempel visar han upp några handsmidda spikar, troligen tillverkade på 1700-talet. 

Skolvägen gick här 
Nils Olofsson är uppvuxen på Dömestad gård. 
-Min skolväg gick här, det bodde barn i alla torpen häromkring. Vi hade mycket roligt då vi lekte i skog och mark, säger han lite vemodigt. 
Ingmar Karlsson är amatörhistoriker och han kan berätta mycket om de gamla torpen och om den tid då de byggdes. 
-Vi tror att Holmtorpet är byggt före 1775, eftersom det finns med på en karta från det året, berättar Ingmar Karlsson. 

Grenadjärtorp 
Från början är det ett så kallat grenadjärtorp, vilket innebär att det fungerade som bostad för indelta soldater. 
Det är byggt med handbilade stockar som inte sågats eller hyvlats, bara huggits tillrätta med en bredbladig yxa. Huset är inte väl underhållet och har stått och förfallit under många år. 
-Det är väldigt sorgligt, säger Ingmar Karlsson. 
-Det konstiga är att en grund kan du få bevarad, men står huset kvar så finns det inget skydd för det. 

 

ingela hoatson

Foto: Bertil Qarlzon

Hållplats med plats för både fest och livsöden

NORRKÖPING

 

Hilda Sofia Andersson var förmodligen varken ilsken eller farlig. Inte ens när hon stod på trappan till sitt torp och hötte med käppen. Det bara verkade så och som ung sprang Anna-Kaisa Fredriksson över hennes tomt med hjärtat i halsgropen.

En ny serie ska naturligtvis inledas vid en ändhållplats. Abborreberg. Längre österut går inte att komma med buss inom Norrköpings tätort.

Och har man väl hamnat vid den alldeles nya hållplatsen är det inte särskilt långt till Leratorpet. Följ bara den lilla grusvägen in till höger några hundra meter. Det var i Leratorpet Hilda Sofia Andersson bodde. Numera är Leratorpet hembygdsgård för Lindö-Berga Hembygdsförening.

Rustar, rensar och röjer
Varje måndag har en kärntrupp inom föreningen arbetsdag vid torpet. Rustar, rensar och röjer. Anna-Kaisa Fredriksson jobbar i ett av trädgårdslanden med jordiga handskar men tar en paus för att berätta om Hilda Sofia Andersson.

- Jag var lekkamrat med hennes barnbarn, säger hon. Utan att egentligen veta varför var jag jätterädd för henne. Jag brukade springa här över tomten och hon stod ofta på trappan med sin käpp. Många år senare frågade jag hennes barnbarn om hon alltid var arg, men alla jag pratade med berättade att hon egentligen var väldigt snäll.

- Vi brukade springa bort till kärret på andra sidan vägen för att fånga grodyngel eller vattensalamander. Det var där Hilda Sofia Andersson tog sitt "skvalpvatten" för att diska och skura med. Hon var väl rädd för att vi skulle ramla i kärret. Eller för att vi skulle grumla till vattnet när vi lekte där. Det var nog därför hon hötte med sin käpp, säger Anna-Kaisa Fredriksson.

Leratorpet är idyllisk kontrast till de närliggande villorna i Abborreberg och Långtorp. Ingen vet exakt, men det har beräknats att det gamla ryggåstorpet byggdes någonstans mellan 1705 och 1770. Den första kartan torpet är utmärkt på är från 1775.

14 kvadratmeter
Hilda Sofia Andersson flyttade som nygift in
i stugan 1888 tillsammans med sin man Sven Peter Petersson, som var änkeman med sex barn. Tillsammans fick de ytterligare sju barn och
i dag är det förstås svårt att förstå hur hela familjen fick plats på stugans 14 kvadratmeter.

Hilda Sofia Andersson bodde i stugan ända till sin död 1954, om än bara sommartid under de sista åren.

- Det är fantastiskt, säger Anna-Kaisa Fredriksson om Leratorpet och öppnar en lucka ovanför den öppna spisen för att visa var hönsen förvarades under vintrarna.

- När jag för första gången vågade gå in i torpet hade jag ståpäls.

Även Hilda Sofia Anderssons livsöde var på många sätt fantastiskt. Anna-Kaisa Fredriksson berättar om hur ett av barnen utvandrade till Amerika och om hur Hilda Sofia Andersson väntade år ut och år in på att sonen skulle återvända, om än bara för ett tillfälligt besök. På hennes 90-årsdag kom sonen tillbaka.

- Samma dag dog hon, säger Anna-Kaisa Fredriksson. Det var som att hon fick ro och frid när hon fick träffa sin son igen. Det är en väldigt rörande och rar historia.

15-årsjubileum
Hembygdsföreningens ordförande Bertil Qarlzon (jo, det stavas så) häller upp kaffe och skär upp "doppa" i en lummig del av Leratorpets numera välskötta trädgård. Han berättar om föreningens 15-årsjubileum den 13 augusti med tillhörande hemvändardag och efterlyser yngre inslag i den trogna kärntrupp som ser till att både torpet och föreningen lever vidare.

- Vi är 210 medlemmar i dag och jag tror på flera i framtiden, säger Bertil Qarlzon. Det är många som är intresserade när vi kör våra tipspromenader.

Att därefter gå från Leratorpet till Luststället Abborreberg är som att byta från blåställ till kravatt. Ändå är det inte långt rent geografiskt. Den lilla grusvägen tillbaka, förbi busshållplatsen och så vägen ned till det forna sommarnöjet som anlades av textilfabrikör Christian Lenning 1820.

Bråda dagar
Numera är Abborreberg servering, glasskiosk, festvåning och vandrarhem i ett och Peter och Rose-Marie Skullman, som driver verksamheten sedan åtta år tillbaka, har bråda dagar när högsäsongen närmar sig sin kulmen.

- Festvåningen är fullbokad ända in i oktober och vi har redan nio bröllop bokade till 2012, säger Peter Skullman. Det är slitsamt men väldigt roligt. Min dröm har alltid varit att driva ett hotell. Men man måste börja någonstans.

En ny gäst ringer på hans mobiltelefon och Peter Skullman tipsar om hur man enklast tar sig till Abborreberg. Busshållplatsen - själva kärnan i den här nya sommarserien - nämns i sammanhanget och det känns naturligtvis bra när cirkeln nu ska slutas. Klockan 12.04 går bussen tillbaka in till stan igen.

Men, till sist, varför namnet Abborreberg? Det inre av Bråviken har väl aldrig gjort sig känt som något abborrvatten av finare sort?

- Det måste ha varit Christian Lenning, tror Peter Skullman. Han var oerhört fiskeintresserad. Det var nog han som kom på namnet. Troligen fanns det väl abborre här på den tiden.

 

Gunnar Hagberg

 

Lindöladugårdar svåra att datera

När byggdes Lindö ladugård vid Lindövägen? 
Nyfiken 

Det finns två stora ekonomibyggnader i närheten av Lindö gård. Den stora som syns som ett stort blickfång från Lindövägen heter egentligen Lindö loge. En bit från den ligger en mindre ladugårdsbyggnad som är Lindö ladugård, hävdar Inez Ek på stadsarkivet i Norrköping. 
Oavsett vilken av dem frågaren menar har vi inte lyckats få fram någon uppgift om när de är byggda. Förre stadsträdgårdsmästaren Stig Hellerström tror att båda är byggda vid slutet av 1800-talet. Det anser också Sigvard Allerth, Lindö-Berga hembygdsförening.
 

Mats Laurin

Ordna kön-Tomten har kommit

Foto: Bertil Qarlzon
NORRKÖPING 2009-12-11
 
Nu har Lindö fått en egen tomte. I går tog han och tomtemor emot förskolebarnens önskelistor i Lindö-Berga hembygdsförenings lilla 1700-talstorp vid Abborreberg. 
- Det är första gången vi ordnar det här, efter idén med Kolmårdstomten, säger Curt Carlsson, ordförande i Lindö-Berga hembygdsförening.

 

Ska det bli en tradition?

- Vi hoppas det, säger Curt Carlsson.

I det lilla renoverade Leratorpet bjöd tomten och tomtemor barnen på pepparkakor och tog emot önskelistor som stoppades i tomtens säck. 75 barn från Lindös förskolor kom i omgångar för att prata med tomten.

- Hej, hej tomten! sa en liten pojke kavat när han steg in genom dörren.

- Jag har en tomtedräkt hemma, utan skägg. Jag vill inte ha skägg, berättade en annan liten pojke.

 

De förväntansfulla barnen hade förberett önskelistor hemma tillsammans med föräldrarna
.

Elsa Jörgensborg, 4, som går på Fockens förskola, visste precis vad hon vill ha.

- En trumpet. En säng. Och en motorcykel till dockorna.

 

Viktoria, 4, ville ha dataspel. Medan Gustav, 4, satsade på lego och en fotbollsdress. William, 4, å sin sida ville ha en trollerilåda och en trollerihatt. Och Lukas önskade sig Batman, en radiobil och Star wars.

- Bor du här? frågade ett barn tomtemor.

- Nej, vi har bara lånat den här stugan, för vår stuga ligger så långt bort. Nissarna är hemma och jobbar i verkstaden, svarade tomtemor, alias Agneta Pressfeldt som tillsammans med sin man Åke stod för tomterierna i stugan.

 

Ett nytt inslag i Lindö som uppskattas av förskolorna:

- Jätteroligt. Väldigt uppskattat. Barnen har pratat om det här i veckor, sa en representant från Focken.


Susanna Beskow Norgren

Naturligt med skräpig skog

Norrköping

-Det ser förskräckligt ut här i skogen. Det är svårt att ta sig fram.

Det säger vice ordföranden i Lindö-Berga hembygdsförening som ofta tar en promenad i skogen ute vid hembygdsstugan intill södra Långtorp ute vid Abborreberg.

 

Skogen här ute har avverkats och kvar ligger en massa rester efter avverkningen. Rester som Curt Carlsson tycker borde tas om hand och inte ska ligga och hindra människor från att promenera på de populära stigarna i skogen.

 

-Det är också många som går ut och rastar sina hundar här. De får inte och ska inte gå på elljusspåret, så de väljer de andra stigarna i skogen.

 

Normal avverkning
HSB Norrköping är de som ansvarar för just den här delen av skogen och de som sett till att avverkningen skett.

 

-Det är ju så att det ser ut så här efter en normal avverkning i svensk skog. Det här är inget märkvärdigt. En del ska ruttna bort annat ska förhindra att sly växer upp, säger Lars-Erik Hjortstig, byggchef på HSB.

 

-Vi visste inte heller att de som bor där ute gjort vår skog till ett rekreationsområde, men som jag tidigare sagt till Curt Carlsson ska vi givetvis titta närmare på det här. Vi kommer att anlita en firma från Kuddby för att ordna till det.

 

-Vi får väl göra ett extraryck nu, säger Lars- Erik Hjortstig.

 

 

Dick Kjedemar 011-200 123 dick.kjedemar@nt.se

Jubileum

I samband med Lindö-Berga hembygds-förenings 15-årsjubileum anordnades hemvändardag för utflyttade Lindöbor. Ett 60-tal medlemmar och hemvändare fick ta del av Ingmar Karlssons berättelse om Leratorpet, föreningens hembygdsgård. Ordförande Bertil Qarlzon visade och informerade om City Gross Arena och slutligen inbjöds till en lättare buffé på Bråviksskolan där vissångerskan Kristina Backe född Ekecrantz underhöll med egna texter som anknöt till hennes uppväxt på Lindö

 

Agneta Pressfeldt

TV-medverkan

Okt. 2013 Ordf. Bertil Qarlzon, medverkade i TV-programet INZOOMAT i 24NT

2015 Ordförande Bertil Qarlzon medverkade i i ett TV-program (NT24) om Lindökanalen som firade 50 år.